Projekt

Oskar Ekberg

 Här kan du läsa lite mer om ett par områden som intresserar mig extra. Även om jag inte arbetar med allt samtidigt, är just de nedan uppräknade exempel på ämnen jag gärna  återkommer till och fascineras av.

 

Olivier Messiaen
- Undervisning
- J.H. Roman



 

Messiaen

Ända sedan jag första gången kom i kontakt med Olivier Messiaens pianomusik under 1990-talet, har jag varit oupphörligt fascinerad av hans unika klangvärld och musikaliska strukturer. Den enormt tilltalande blandningen av ett stramt – ibland rent matematiskt – intellekt, och en närmast extrem skönhet kan jag annars bara hitta i Johann Sebastian Bachs musik!
Mina egna erfarenheter av Messiaen som musiker började med att jag studerade några av satserna ur Vingt Regards sur l’Enfant-Jésus (ca 130′), och tog mig i samma veva an att spela Visions de l’Amen (ca 50′) tillsammans med Martin Sturfält. Tack vare gästlärarbesök på KMH av både Carl-Axel Dominique och Håkon Austbö med tema Messiaen så inspirerades jag ytterligare, och tanken på att spela alla tjugo satser i ”Vingt Regards” tog form. Jag studerade vidare privat för nyss nämnda lärare och min premiär av de tjugo ägde rum år 2003 i Kulturhuset i Ytterjärna. Det är definitivt en alldeles speciell känsla att spela detta verk (utantill) i sin helhet, och jag är glad att jag fått tillfälle att göra det ett tiotal gånger sedan dess. En recension från SvD kan du läsa här.
Även Martin Sturfält och jag fortsatte att med entusiasm och viss framgång framföra Visions de l’Amen under tidigt 2000-tal, och vi delade båda vår beundran för Messiaens musik. Någonstans runt 2005 bestämde vi oss för att tillsammans med Carl-Axel Dominique se till att Messiaens 100-årsjubileum skulle firas stort i Stockholm, och började planera för ett jubileum. Alltefter månaderna gick så växte detta evenemang till en stor jubileumsfestival, som till slut involverade ett hundratal personer, alltifrån internationella artister till samarbetspartners som Konserthuset, Sveriges Radio, Franska ambassaden och utmynnade i ett program med 14 konserter över 11 dagar.

I och med detta blev faktiskt Stockholms Messiaen-jubileum 2008 ett av de största i världen, och att vara både huvudproducent, medverkande artist, och delad konstnärlig ledare för denna festival är nog något av det både roligaste och jobbigaste jag nånsin gjort. Det är kanske tur att det är 96 år kvar till nästa…

I skrivande stund (2012) låter jag de tjugo betraktelserna vila från konsertscenen, och jag planerar att arbeta med dem ”med fräscha öron” (efter att ha levt med dem intensivt i nästan 10 år 1998-2008) inom en snar framtid. Ett par konserter finns inplanerade i början av 2014 och under 2015. Långa verk kräver lång planering, så jag ser fram emot mina fortsatta återträffar med vännen Olivier i många år framöver.


Undervisning

När jag fick min anställning som lektor i piano vid Ersta Sköndal Bräcke högskola år 2008, och sedermera som professor fro.m. 2016, så var det utan att ha fått stor mängd formell pedagogisk utbildning. Däremot hade jag alltsedan jag började spela piano på högskolan 1996 undervisat både kontinuerligt och i betydlig mängd, så min praktiska erfarenhet var jag stolt över att kalla mångårig. Jag finner både stort nöje och en stor utmaning i att undervisa i piano; inte minst för att det är utvecklande för mitt eget tänkande kring pianospel som helhet. ”Man lär så länge man har elever” är verkligen inte bara en skämtsam parafras.
Ett par av ledstjärnorna jag sätter upp för mig själv är vare sig kontroversiella eller originella, men ändå förvånas jag alltför ofta (tyvärr) över att man kan kalla sig pianolärare utan att bry sig om dem:

Klanglig kvalitet.
(Pianot är ett sjungande instrument. Det går inte att komma ifrån.)
Naturlig teknik.
(Alla har vi olika kroppar att handskas med, men vissa grundläggande principer gäller för alla! Man kan aldrig bli en bra racerförare om man envisas med att hålla i ratten med fötterna och trycka på gaspedalen med knäet.)
Oavbrutet engagemang.
(Och då menar jag inte bara ett engagemang i undervisningssituationen, att sporra varje elev att göra sitt bästa, utan också i en rent pianistisk aspekt: det fullständiga engagemanget i varje enskild ton, i varje enskild fras, i varje enskilt moment.)

Det är verkligen en utmanande uppgift att hela tiden vidarebefordra dessa mål (eller delar av dem) och andra, men tillfredsställelsen när man lyckas, när en elev plötsligt anammar och utvecklas, är  svårslagen. Det tror jag de flesta undervisande musiker kan hålla med om.


Johan Helmich Roman

Den första impulsen till att arbeta och fördjupa mig i Johan Helmich Romans sorgligt försummade klavermusik kom även den under åren på musikhögskolan. Andra saker kom sedan emellan (se bl.a. ovan) men runt 2009 så tog jag mig för att ordentligt fokusera på Roman igen. Arbetet kom ganska snart att koncentreras till det som är hans magnum opus i genren, nämligen de 12 sviterna/sonaterna. Sedan dess har Roman-arbetet kommit att delas upp i subprojekt:

  • Under 2010/2011 framförde jag de 12 sviterna, uppdelade i olika konstellationer, i en serie konserter. Om inte annat var det verkligen på tiden att dessa sviter fick komma ut på konsertscenen igen. Väldigt få pianister väljer att ha dem på repertoaren, trots att det finns så mycket som talar för det.
  • Under 2012 forskade jag på ämnet inom min högskoletjänst, närmare bestämt en textkritisk analys av sviterna, och kunde räta ut frågetecken och rätta till felaktigheter i den utgåva (Vretblad, Nordiska musikförlaget) som nu existerar. Romans egen handskrift finns tack och lov bevarad på Statens Musikbibliotek.
  • I maj 2012 släppte jag en inspelning av de 12 sviterna på skivbolaget Daphne. Det blev en världspremiär i den bemärkelsen att detta var den första inspelningen någonsin av de 12 sviterna på piano (på cembalo finns dock två tidigare inspelningar). Det är faktiskt anmärkningsvärt att det inte gjorts tidigare, men jag är väldigt glad att få äran att ha gjort premiären. Förhoppningsvis följer andra mig i fotspåren.
  • Jag är volymansvarig redaktör för en ny utgåva, som ska ingå i den första kompletta utgåvan av Romans samtliga verk.
  • Jag är också glad över att kunna vara till hjälp i Musikaliska Akdemiens projekt Levande Musikarv, där givetvis även Romans klavermusik ska ha sin rättmätiga plats.